Ditten å datten

Vårruset är avklarat och jag hade som mål att ha bättre tid än förra året och det klarade jag med två minuter, detta trotts att jag sprang på en hälsena som har mått bättre, men det var det värt

Tävlingen för mig och Melker förra helgen gick väl som jag väntat mig, alltså inte alls. Både jag och M var alldeles för ofokuserade och hade svårt att hålla ihop koncentrationen. Sämsta poängen ever och ett stort IG blev det. Jag kände att det var klara tecken på att jag skulle gått på magkänsla och inte startat. Beslutet är därför inte svårt att nu lägga rallyn på hyllan för obestämd framtid. Vi måste ge oss tid till hitta tillbaka till den där glada och roliga känslan vi hade för rallyn i början och det tror jag vi kan göra genom att göra något helt annat en tid framöver. Det här beslutet gör ju att mina träningsplaner för i år blir helt omkull kastade och jag måste tänka om. Men jag gillar ju utmaningar så vi fixar det nog

 8:ans frestelse var med rostbiff och svår att motstå även denna gången

Efter tävlingen kände jag att nu får det vara slut med oroligheterna på jobbet, vill ha tillbaka min glada och goa hund. Jag tog med mig hunden och tjocka plånboken och gick till Zoonet och inhandlade alla gosaker Melker ville ha. Det blev älg- och lammburgare, stora kex, torkade kycklingfiléer å stora ben med torkat kött på. Detta tog vi med till jobbet som sysselsättning till honom medan jag gör annat. Jag ändrade också lite annat i mina rutiner och redan efter några dagar märker jag stor skillnad. Inga ylningar och konstant skällande hördes och han går och lägger sig i sin koja självmant för att vila. Phu! En sådan lättnad En bit kvar till att det skall bli helt avslappnat men jag märker redan på honom att han är mer pigg när vi kommer hem och inte ett hysteriskt vrak. Det blir nog bra tillslut

Melker visar nykomlingen Aston vart man skall gå

Jag är en sån där person som tror på spöken. Jag tror att om man tror så har man också lättare för att uppleva saker. Jag har alltid trott och har också fått uppleva och känna saker flera gånger.  Trotts detta kommer alltid tankarna om att jag inbillar mig först innan jag inser att jag faktiskt inte gör det. Stallet på jobbet är indelat i delar, personal hall, en A- hunddel, en B- hunddel, stor hallen som förbinder A- kattstallet med hundstallet, köket och tvättstugan. Flera gånger har jag nu märkt att det hänt smågrejer och ibland händer det lite mer. Det är framför allt i stora hallen det händer grejer. Här tänds och släcks lampor rätt ofta. Det knackar också i väggar och tak. Står man i tvättstugan känner man alltid sig iakttagen och man skyndar alltid på lite extra så man kan gå ut därifrån. En gång stod jag och svabbade golvet där i hallen, då fick jag en hundgodis kastade på mig som träffade mig på kinden. I går satte kranen i köket igång och spolade, den här kranen måste man vrida igång så det kan inte gå av sig själv. Jag gick in och stängde av, vred om ordentligt. Efter en stund gick jag förbi där igen då rann kranen på nytt ;o  Ibland känns det också som man har sällskap på promenaderna av något extremt närgånget. Efter som jag alltid jobbar själv försöker jag att inte hispa upp mig för då kan man ju inte jobba ordentligt och det skall inte vara så att man är rädd på jobbet, särskilt inte när man håller på med djur. Men pirr det blir det, det kan jag inte komma ifrån.

Detta är Fräsis som han kom in, hela pälsen är en enda stor tova och runt huvud och haka hänger det klasar med fästningar.

Tovorna var för svåra att få bort och han hade hemskt ont. Vi fick ta han till veterinären där han blev sövd och rakad. Hur kan man som kattägare låta det gå så långt

Sol ute sol inne sol i hjärtat sol i sinne

Med maj månad kom solen och värmen, jag har varit ute hela dagarna och ansiktet är redan rött Melle å jag har försökt träna varje dag lite granna inför tävlingen som är på söndag. Det har gått sådär…. Han verkar helt ha tappat intresset för att träna, han tar varken godis eller leksak som belöning och ser allmänt uttråkad ut Jag måste tänka om, vi startar på söndag å efter den får jag känna efter hur jag skall göra med honom, men just nu känns det som om vi har gjort vårt på ett bra tag eller för alltid vad gäller tävling och träning av rallyn Vi skall nog bara softa, sola och ha härliga promenader framöver för det är vi bra på och mår bra av

Träningsplan med bästa utsikten har vi i alla fall

Underbar utsikt Å ja, det är en gravsten

Vi tog en närmare titt på vem som fått äran till en sådan fin gravplats.. “R.I.P. Rocky Hamster 2011-2012

Nu när vädret kommit i gång å blivit härligt är det dags att plocka fram Uddevallas Natur & Kulturguide och börja besöka och bocka av platser. Har ju som mål att besöka alla platser på kartan 1 maj drog jag med mig boysen M och J till Mollön för lite picknick på klipporna och undersökning av platsen (nr 91) samt fågeltornet (nr 103). 

Ja, några besök av de 104 platserna är avbockade och jag hoppas det kommer bli många fler under våren, sommaren och hösten

Jag planerar redan vilka mål jag (och såklart Melker) vill besöka härnäst och det skall bli spännande och kul. Det kommer nog komma mycket om turerna här och om någon vill hänga på är de välkomna

I dag tog vi en längre utflykt på en stig som vi redan bockat av men som jag bara älskar så här på våren

Vitsippeklädda marker har man sätt varje år i hela sitt liv och aldrig tröttnar man på dem, så vackert

Naturen är så vacker!

Ge mig, ge mig, ge mig….

Bästaste M <3 <3 <3

Nu är det bara en vecka kvar till vårruset…blev ju ett avbrott i samband med halsflussen och det känns kan jag säga. Fasen också att man tappar så fort, sprang i går och trodde jag skulle avlida innan jag kom fram till målet, men jag sprang ändå hela vägen I dag kom nummerlappen, ett bra nummer. Första gången jag springer med tre siffror

April

Ja nu krävs det nästan en hel månads uppdatering. Jag börjar med dagens prestation på tävlingsbanan där vi äntligen blev uppflyttade till avancerad klass Med oss i dag var Ingela och Mindi som också de trånade efter uppflyttning och så klart fixade det sig för dem med Även support i från syster och hennes Lakriz valp som passade på att miljöträna gjorde gott på humöret. Banan var mossig och blöt men solen sken på oss och vi fick en pigg och fin första halva av banan innan Melker tyckte att det var tråkigt för han fick ju aldrig någon belöning…fick kämpa på bra mycket i slutet för att få med honom och trodde för en stund att vi aldrig skulle komma i mål 8;ans frestelse var med även på dagens tävling och även denna gång var den laddad med lite för goda saker som inte Melker och väldigt många andra hande svårt att låta bli, där rök 11 poäng för oss…Vi slutade i alla fall på 78 poäng och jag är mycket nöjd. Mer träning på frestelser och uttålighet är det fortfarande som gäller

Träningen hemma har gått bra den senaste tiden men vi (Ingela och jag) konstaterade i dag att mer träning under störning krävs. Jag gillar ju att träna på lugna platser och helst utan andra som stör runtomkring vilket inte alltid är så smart…

Melker är soldyrkare som söker sig till alla solfläckar han hittar, här tillsammans med “Bananapan” som huvudkudde

Under påsken kom Nyköpings Hanna ned till Tanums området och vi åkte dit och hälsade på och för att smida planer och upplägg in för fjällvandringen. Vi tog oss en tur med hundarna genom fina miljö med fika och skönt väder. Det var mycket trevligt.

Under påsk blev jag också sjuk, halsfluss och nackspärr och vila en hel vecka Sedan var det dags för Rally-lydnad och agility sektorn på klubben att arrangera Hundens Dag och där fick vi köra en lite snabb uppvisning av avancerad rally vilket gick bra. Hela den dagen flöt på bra med mycket folk, vilket var väldigt roligt Men helt dödstrött var jag när vi kom hem, fast på ett skönt sätt

Jobbet rullar på, hundar och katter kommer och går och jag har fått träffa och erfara väldigt många olika raser vilket är roligt.

Baby Chubaka (Sture) kom på besök under några dagar

Melker har blivit något lugnare beroende på vart jag har honom på jobbet, men det är uppenbart att han inte trivs alls i miljön, han går ned i vikt, bygger muskler dåligt och är allmänt stressad. Så synd nu när man väl  kan ha med hund till jobbet

Melker i sin koja på jobbet, ett eget krypin som han inte kan leva utan

Uppdatering

Ja då var första tävlingen för i år gjord och det gick inte med rivstart om man säger så….Vi, jag, Anneli och Ina, åkte hela vägen till Marks bhk denna gången. Jag och Anneli hoppades på uppflyttning men Melker var lite väl flaxig och flöt ifrån mig och jag fick jobba stehårt för att behålla honom nära, men han behöll ändå fokus på mig  :) Det räckte med några få tokmissar för att poängen inte skulle räcka till godkänt för dagen. Trodde dock och hade känslan inne på banan att vi hade ett godkänt men icke, hela 40 poäng fel! Jag skyller inte på Melker utan det var helt och hållet mitt fel som inte var riktigt tydlig och sedan hade domaren lagt som första skyllt 8:ans frestelse och den bestod denna gången av en riktig frestelse…köttbullar Där rök 7 poäng då han bara var tvungen att gå dit för att nosa lite. Fick dock han därifrån efter en massa lockande och tjoande och vi kunde göra klart hela banan på 60 poäng….jaja, vi kan ju inte vara bäst jämt vi kommer igen…är nu anmälda till nästa tävling som är i slutet av april

Bildbomb från tävlingen som Anneli var snäll och tog på oss:

Jag kikar på domaren för att få klartäcken att gå in på banan, Melker säger att han är redo

Han ser så smal, ranglig och långbent ut på denna bilden

Tre steg bakåt, Melker skjuter i från

Melker studsar fram

Efteråt blir det kamp å lek

Det var inte många som felfritt klarade sig förbi köttbullarna och Anneli och Yra bröt bara några skyltar efter 8:an då Yra inte kunde släppa att det fans köttbullar på planen. Ina och Mindi däremot glänste som vanligt trotts att Mindi var lite  o fokuserad och fick 97 poäng!!

Något som jag inte nämnt på länge men som pågått ett tag är våran löpning. Har ju tidigare påpekat att jag skulle sluta ta med mig Melker ut på löparrundorna eftersom han tycker att jag pinar och plågar honom med att springa. Envis som vanligt kunde jag ju verkligen bara inte ge upp…så jag har fortsatt plåga honom men efter konstant uppmuntran och en MASSA mutande, springer han nu riktigt bra. Han har fattat att han skall springa bredvid eller framför och inte som släpa efter som en stoppkloss

Även om han har blivit bättre på att springa med mig kör han fortfarande i bland med “jag sover och kan nog inte följa med dig ut just nu”. Här har jag just satt på honom löparutrustningen då han plötsligt blev vääääldigt trött

Gos och vila

Nu äntligen har Melkers mage börjat fungera som den skall igen. Han blev rejält dålig och under natten till söndag nådde magsjukan sin topp och vi fick springa upp en gång i timmen och torka kräk och diareé  Mager som en sticka har han blivit och jag försöker nu försiktigt få hull på honom igen. Den lilla kämpen har trotts allt varit otroligt pigg hela tiden  och hungrig!! Annars brukar man ju inte vilja äta när man har magsjuka men Melker han har suttit och stirrat på matskålen hela dagarna, jag har matat honom med “snällmat” så som kokt kyckling, torsk och ris samt a-fil han verkar gilla det så det kanske är en av anledningarna till detta matbegär.

Har varit velig om jag skall starta tävlingen på söndag eller inte. Han har ju trotts allt hållit humöret uppe, men någon träning har det ju inte blivit fören i dag. Jag vågade inte köra frolic som belöning som jag kör med i vanliga fall så det blev kokt kyckling. Fingrarna höll på att bli avbitna kan jag lova Han var duktig i dag, men jag skall fundera någon dag till…

I tisdags var det så stora och efterlängtade dagen här för stora syster. Fick agera chaufför ned till Bäckebol för att hämta hem lilla Lakriz. Inte mig emot, men det var svårt kan jag säga att hålla ögonen på vägen när det satt en lakritskaramell bredvid och bara var gudomligt söööt

Minnows Lavedel “Lakriz”

Jag har beställt hem och börjat läsa i häftet “Cynographia eller Beskrifning om Hunden” Skriven av Linné 1753. Ville genast ha den när jag hörde om att den existerade, häftigt att Linné gjorde en liten studiebeskrivning på hunden med! Texten är lite svår att läsa, 1700-tals språket är ju inte riktigt samma som vi har nu Har just avlutat början i häftet där han beskriver de olika typer av hund som då fanns, benämningarna är ju inte riktigt så som vi har nu men jag fastande för beskrivningen av den sk. “Knähunden”. Jag har fritt överstatt till modern svenska så ni fattar

“Knähunden är mycket liten och knappt större än en ekorre. Den älskas högt av fruntimmer som inte bara bär runt dem på armen vart de än gå, utan också får de vila i deras säng när de sover och i deras knä när de sitter. Denna hund blir än mindre, om han, under det han är valp, blir smord med brännvin och skarpa oljor över ryggraden, samt får lite mat. Vanan att få vara i varma rum och i heta kläder, har gjort att han ej tål köld och fryser eländigt i luften”.

Undrar om de uppfödare som har raser som tenderar att bli lite större än vad som är önskvärt enligt rasstandarden (typ ETT) känner till denna “huskur” att få hundarna att bli ännu mindre Undrar om det verkligen fungerade, förstår att de inte växer om de inte får ordentligt med mat men brännvin och starka oljor?? Ja, det skall bli intressant att läsa vidare

Bergochdalbana

I två dagar nu har jag fått torka spyor och bajs både här och där under dygnens alla timmar. Stackars Melker är en liten mag- sjukling  Troligen har han fått i sig något, han är ju rätt bra på att äta skit om man säger så….Han är trotts allt ganska pigg så vi får se hur länge det tänker pågå

Nu är det inte långt kvar till första tävlingen, närmare bestämt en vecka….känns så där med det just nu. Träningen som blivit har varit extremt ojämn, ena dagen är Melker som en rädd stackare som inte vill eller kan genomföra något, utan tycker bara synd om sig själv som blir pinad med hemsk rally, å andra dagen är han otroligt på, glad och blixtsnabb i momentutförandet. Jag brukar ju vara duktig på att skylla på vädret men så har inte varit fallet, vi har haft förfärliga träningsdagar i strålande och värmande vårsol och riktigt bra träning under mulna snålblåsiga tristdagar. När det gått dåligt måste jag bara påpeka att jag brukar bryta. Att träna med en hund som totalvägrar eller visar obehag kommer man ingenstans med (man blir bara själv frustrerad). Ofta brukar jag märka hans inställning till träning med en gång och visar han ovilja då så lägger jag ned genast och gör något helt annat som han tycker är kul, typ kasta leksak. Melker är ju som han är och ibland fungerar inte det heller och då är det bara att gå hem å inte göra nått.

En kall och blåsig dag vid vattnet. En bra träningsdag som gav mig hopp om en lyckad tävling framöver

Förra helgen var jag på en Per Jensen föreläsning om hundens signaler och språk. Jag gillar  Jensen, han är bra på att förklara krångliga saker så man lätt kan ta till sig det. Allt han tog upp på föreläsningen var inget nytt för mig, det var dock ingen nackdel, tvärt om, Det kändes bra att jag fortfarande hängde med i svängarna och att jag faktiskt har lärt mig något genom åren som verkar fastnat där inne i huvudet. Det är så roligt att lyssna och ta in information från den vetenskapliga världen och jag känner att jag saknar just genetik delen, speciellt rasutveckling och avel…det är ju så spännande…kanske blir att se om jag inte kan få utlopp för det genom att läsa någon till kurs här framöver

Här är en länk till förra årets Dog adventure som handlade om “Att skapa en hund” med en massa olika intressanta föreläsningar om just hundavel och utveckling

Flydde hemmet

Våran lägenhet ligger på översta plan men nu håller hyresvärden på att bygga en ny lägenhet ovanför våran, de har hållit på i ca 2 månader nu. Varje vardags morgon 07:05 sätter de igång å bankar, sågar och borrar….helgerna 08:00 till i bland 23:00 NOT kul alls! I dag när hela taket vibrerade och jag inte hörde varken radion eller telefonen när den ringde fick jag nog. Packade in Melle i bilen och åkte till Stenshult för att gå eljusspåret. Först tänkte jag bara gå 5 km banan men det blev 10 km banan Det var så himlans skönt ute, lite kallt men ändå friskt å luften och tystnaden var ljuvlig Tog med mig storkameran för en gång skull, men när jag väl skulle använda den visade det sig att batteriet var helt urladdat, inte jättekul att släpa runt på en kamera man inte kan använda Iphonen fick jobba i dag igen som vanligt får Melker vara fotomodell

Det är en riktigt mysig och kuperad skog med massor av stigar, me like

Efter ha kämpat upp för backen på kalhygget satte vi oss och lyssnade på tystnaden, inga bilar, bussar å lastbilar, inga mopeder, inget tutade inga gapiga människor, inte ens en fågel hördes. Det absolut tystnaden ger mig konstigt nog energi Melker njöt han med

Slingorna är välmarkerade och välskötta, där de är fuktigt och blött har man lagt förstärkning oftast i form av plankbroar, men här har man av någon anledning lagt ut en remsa konstgräs mitt i skogen

När vi äntligen kom i mål var vi lite trötta i benen och det blev lite vila i bilen innan vi fortsatte våran dag med att träna lite rally. Bredvid elljusspåren finns nämligen en riktigt bra och stor fotbollspan, perfekt för hundträning

Melle var trotts den långa turen innan väldigt på och intresserad av träningen i dag, kanske för att han blev hungrig av all motion

Liten groda kommer farande med bollen

Lite vila mellan passen på hemmasydda ute-dynan

En hund som fått massor av frisk luft, motion och hjärgympa dimper ned med all rätt i soffan bland kuddarna och sover resten av eftermiddagen

Planeringen inför Fjällräven Classic pågår hela tiden och det gäller inte bara motionsmässigt utan även utrustningsmässigt. I dag fick jag hem min sovsäck Köpte en ganska varm, lite varmare än vad som kanske är nödvändigt men jag blir alltid så frusen av mig när jag är trött och det kommer jag garanterat vara efter dagarnas vandringar Dessutom är det en kvinnomodell som är lite vidare och då får Melker plats bättre Både tjockleken och den lite bredare modellen gör ju sovsäcken lite tyngre (2 kg), men jag får väl dra in på något annat då